Tävlingen i bokstäver [långt inlägg]
Jag tänkte berätta lite om hur det gick på själva tävlingen!
Först var det verkligen skit stressigt, det var in till Flingan, sodla och tränsa på momangen och sedan mot framridningen. På framridningen på försökte jag få henne fram till skänklarna eftersom att hon har en tendens till att bli rätt seg och bli skänkeldöv. Hon lyssnade super bra och blev faktiskt riktigt pigg.
Jag hade hört att ingen innan mig hade gått felfritt så jag blev självklart jätte jätte nervös. När jag skulle hopp räcket första gången inne på framridningen så vägrade hon och jag tänkte bara "Åh, bra början..." men sedan gick det jätte bra när jag blev mycket mer beslutsam. Hon följde med mig jätte bra och det kändes att hon litade på mig.
Inne på banan blev hon jätte pigg och fick världens fart. Så jag fick hålla in henne lite för att inte gå omkull i svängarna, men ändå ville jag inte ta tillbaka för mycket för att jag ville att hon skulle hoppa så positivt som hon bara kunde. Jag red varje hinder som om det vore det första. Jag kände att hon gick emot lite på ett hinder men jag gav en tydlig skänkel och hon hoppade. Världens bästa, jag är så stolt över henne! ♥
I omhoppningen tog jag rätt snäva svängar och kom snett på några men hon hoppade iallafall, så bäst som hon är. När jag kom ut från banan var jag så glad. Jag var så stolt över mig själv och framförallt över Flingan. Vilken jätte insats hon gjorde! Sedan när jag hoppade av och mamma kom så brast det. Jag var så överlycklig att tårarna svämmade över och jag kunde inte sluta att berömma Flingis.
Sedan var det bara den långa väntan att få veta om man skulle rida ärevarv. Jag hade jätte ont i magen så jag var så otålig och ville veta med det samma. När mamma kom och sa att jag skulle sadla och tränsa Flingan blev jag verkligen så överlycklig. Vi skulle få rida ärevarv, Flingans första ärevarv och jag skulle få sitta på hennes rygg. Det går inte att beskriva med ord.
När vi stod i stora ridhuset och väntade på att vi skulle få veta placeringarna mådde jag illa av nervositet. När dom ropade upp Sofi som tvåa kom tårarna igen. JAG VANN, OCH JAG VANN MED FLINGAN! Ponnyn ingen tror på. Jag var så glad!♥
Ärevarvet vart lite kaotiskt. Ingen ville gå ner till läktaren och sedan när jag och ettan på stor häst skulle köra extra varvet så vågade dom inte och när jag vänte Flingan blev hon helt galen och sprang som en dåre. Härlig känsla!
Jag kommer alltid, verkligen alltid komma ihåg denna dag. Den dagen jag blev klubbmästare i hoppning 2011 ♥
Och så kommer jag självklart inte glömma den dagen jag blev klubbmästare på min älskling, Cindy i dressyr 2009 ♥
Finaste, tack ♥
Jag och min älskling när vi vann KM dressyr 2009 ♥
xoxo emma
