från mig, till dig!
Jag vet inte vem du är längre, igår senast var du världens gulligaste.
men du förändras så snabbt.. Idag var du som vilken annan kompis som helst..
Det är som om du stänger ute en.. du väljer en du vill vara med, dem andra är lixom reserver.
D är precis så jag känner mig, som en reserv för dig.
Om du bråkar med henne eller något, så kommer du.
annars är d bara hon som gäller, ingen annan.
Jag skriver precis så jag känner till dig, jag har sagt så mkt till dig,
Sånt jag verkligen menat, men d känns aldrig som jag får något tillbaka..
Nu kanske du tycker d, men aa alla har vi olika åsikter. och det här är mina.!
Jag förstår själv om du inte tycker att d är såhär, men jag märker av d.
På många olika sätt, och du kommer bara förlora i längden, för snart orkar jag int längre.
Speciellt inte med allt runt omkring, d är för mkt just nu.
Men som jag sa, det är Hon som krestar i dina tankar, mig har du där som en reserv.
För du vet att du alltid kan komma till mig när d är något,
Men snart, om jag märker att d fortsätter,
Då kan du inte komma, då är d för sent.
Så jag ber dig, tänk efter på vad du gör, för jag tror nog själv du märker om du verkligen tänker.
Annars kan vi ta detta öga mot öga ellr något, så får kan jag berätta för dig.
Jag tror och du vet vem du är, för det märker du mitt sätt.
Jag tror du vet vad jag menar, och jag orkar snart inte med d.
Jag hade sett fram emot allt vi skulle göra..
Men jag vet inte längre, d känns inte lika frestande längre,
Jag vill verkligen att du ska förstå, innan d är försent,
Och jag kommer du gör d, annars Prata med mig!
Jag kan förklara allt,
Du sätter henne före allt o alla, du släpper inte in någon annan,
Eller iaf inte mig, som du gjorde här om dagen.
Jag trodde att vi hade våran start på en underbar, verkligen underbar vänskap.
Men jag tror jag hade fel, för direkt ni blir tajta igen.
Så bara släpper du taget.
Men jag har som tur andra, som håller sina vänner lika tajt till sig.
Dem får fina ord, dem ger tillbaka, inte bara säger dem tre orden.
Speciellt inte om det är en hel text man skrivit.
Det var precis vad du gjorde, jag gav dig mina ord,
Som jag verkligen menade, allt jag sa.
Vad fick jag tilllbaka..? Inget.
Men jag har givit dig ett löfte, och det löftet var att stå vid din sida. Dag som natt.
Och jag tänker inte bryta d, för sådan person är jag inte.
Jag menar fortfarande, när jag säger detta.
Jag Älskar Dig, så jävla mycket.
Men det känns som om du inte alls känner detsamma som jag gör.
Men vad vet jag, kanske har jag fel.
Kanske har jag rätt, det är bara du som vet d.
Och det är bara du som kan erkänna och svara på d.
Det kändes verkligen som vi delade allt,
Vi kunde verkligen läsa av varandra, nu på så kort tid.
Har jag ingen aning om vad jag känner..
Har jag ingen aning om vad jag känner..
Och jag har aldrig känt såhär förut..
Trodde aldrig jag skulle får göra d,
Speciellt inte när det gäller dig, du är för bra för d.
Och d vi hade, d är för bra för att ngt ska hända.
Jag vill verkligen att allt ska vli som vanligt.
(Förlåååt, jag kände att jag behövde skriv av mig.. Credit till den som orkade läsa!)
(Och jag hoppas verkligen att Du läste detta, till dig som jag skrev!)
/S
Kommentarer
Trackback
